Proffsboxning i Bröndbyhallen
2008-06-21

"Långa matcher men en hel del action fick vi se"

Lördagen 21 juni kl. 18:30 och platsen var Bröndby Hallen ca. 1 mil utanför
Köpenhamn city.
Team Palle hade 10 matcher på programmet varav tre matcher handlade om olika mästarbälten. Hallen fylldes på efterhand och enl. tidningarna var där ca. 3000 entusiastiska boxningsfans runtom ringen.

Match nr 1 var en comeback, Thomas Hansvoll från Norge tog sig ann Juan Manuel Garay från Argentina. Det var en 6 ronders fight i cruiservikt. Det var dåligt med folk i hallen ännu och ljuset var inte riktigt ned släckt så känslan av att detta var en stor proffsboxningsgala fanns inte riktigt där. Men Thomas, trots sitt lite långsamma tempo lyckades efter sex ronder vinna på poäng. En bra comeback!



Match nr 2 var en 8 ronders fight mellan två helt okända killar (vi visste inte vilka dessa var). Gennady Golovkin mötte Amar Amari från Algeriet. Bägge herrarna satte igång med bra tempo. De höll matchen vid liv i samtliga 8 ronder där sedan Golovkin gick ut som vinnare.



Match nr 3 gick i lättvikt och 6 ronder mellan danske Kasper Bruun och Italienaren Roberto Priore. Dessa lätta herrar gick ut tufft och Kasper var hård och bestämd redan från start.
Han jabbade bra och boxade varierat, höll matchen i sitt grepp. Priore hade fullt upp med att försvara sig och han förlorade matchen efter samtliga 6 ronder.



Match nr 4 var den matchen som vi tänkt skulle resa svenska flaggan och nationalsången skulle ljuda i hallen efteråt. Det var match om Nordiska Mästerskapet (inofficiellt) i fjädervikt, mellan Andreas Evensen från Norge och vår egen Rikard ”Lilljätten” Lundby från Stockholm och Sverige. Norsken gasade från start och satsade tufft, fintade och träffade Rikard som svarade utmärkt med sin jabb. Första ronden var jämn men därefter gick det undan, Evensen imponerade verkligen och drog snabbt ifrån i poängprotokollet. Rikard såg inte så tänd ut, det var mest en jabb då och då. Det såg ut som att han funderade mycket matchen igenom, väntade på att komma på vilket slag som skulle sänka Andreas Evensen. Väntan blev tyvärr för lång och 8 ronder gick. Andreas Evensen gick ut som vinnare och blev därmed Nordisk Mästare i fjädervikt!

Match nr 5 gick i tungvikt och 6 ronder mellan den Danske Mästaren Claus Bertino och Ungraren Norbert Sallai. Denna match varade inte länge, utan efter 1 min och 28 sekunder i första ronden så var Sallai nere och kunde ej komma tillbaka. Därmed vann Claus Bertino på KO1.



Match nr 6 och det var dags för första mästarbältesmatchen, danska Vinni Skovgaard tog sig an Cornelia Zimmer från Tyskland. Vinni såg tuff ut och gick på hårt matchen igenom. Cornelia fick ta emot mycket smällar, hon var helt klart den sämre boxaren men hade en enorm käke och fightervilja. Hon höll sig i matchen alla 10 ronderna men den betydligt bättre Vinni vann matchen efter 10 ronder och blev därmed EBU mästare i weltervikt (kvinnor).



Match nr 7 var enligt programmet den nya tungviktskungen, norske nykomlingen som bara gått åtta amatörmatcher. Ronny ”Killer” Tiller från Norge skulle vinna publikens hjärtan och bli nästa tungviktskung. Han mötte den något tyngre Sandor Balogh från Ungern i en amatörmässigt genomförd match. Tiller såg inte ut att kunna boxas, vilket han egentligen inte kunde efter att enbart gått 8 amatörmatcher. Slag var det gott om i matchen men för mig hade lika gärna Balogh fått vinna. Men Tiller gick ur matchen som vinnare och lade därmed en vinst till sitt ”record”.



Match nr 8 gick i lättvikt och 6 ronder mellan danske Martin Kristjansen och Wellington de Jesus från Brasilien. Kristjansen höll matchen i sitt grepp från start, släppte inte det initiativet, och drog sedan ut brassen, TKO4.



Nu var det så dags för nästa mästarbälte, en ny vinnare skulle koras. Match nr nio gick mellan obesegrade danskan Anita Christensen och Galina Ivanova från Bulgarien.
Detta var hittills galans bästa match. Det var ingen sekund som var mindre spännande än den andra. Både Anita och Galina gav allt i matchen och danskan åkte i golvet vid ett tillfälle i matchen och fick ta räkning. Därefter körde de vidare, hårda slagväxlingar gav tjejerna mersmak och matchen var en fullpott i action. Galina Ivanova vann till slut matchen på poäng och blev den nya WBA/WBC/GBU VM mästarinnan i bantamvikt.



Arenan hade börjat hettas upp men nu blev det ännu varmare och folk blev som galna. Dimitri Sartison gick mot ringen och det buades runt om i arenan. Sedan var det dags för Mikkel Kessler att inta arenan och ropen löd ”Kessler, Kessler, Kessler” i ett mycket "uppstissat" tempo. Han intog arenan som en kung, han är nog Danmarks största boxare just nu.



Folk var som galna redan innan matchen hade börjat. Nationalsångerna spelades och matchen var igång. Sartison var en farlig krigare som gick på hårt i första ronden. Kessler fick ta emot en hel del jabbar och kroppsslag i inledningsronden. Därefter var det man mot man ända tills ungefär nionde ronden då Kessler tog över helt och hållet, Sartison svarade knappt på slagen och han såg mycket trött ut. Tionde, elfte ronderna gick och det kändes som att vi var på en tuppfight där publiken hetsar sin tupp att picka sönder sin motståndare.



Det var obehagligt och de lät matchen fortsätta trots att Sartison inte var riktigt med i kampen. I slutet av tolfte ronden bröt domaren matchen och fick leda Sartison till ringhörnan, de väntade på att han skulle komma fram till domslutet men det orkade han inte. Efter att Kesslers arm hade höjts såg vi alla hur Sartison trillade ihop i ringhörnan. Det såg läskigt ut, han blev utburen på en bår och förd ut ur arenan med en väldig fart.



I tidningarna dagen efter kunde vi läsa att Dimitri Sartison fått lämna sjukhuset ganska så snart efter det att han hade kommit in. Hans kollaps var enbart utmattning. Det var skönt att det inte var något annat.

Match nr 11 blev en så kallad utgångsmatch, den gick i cruiservikt mellan Anders Hugger från Danmark och Roberto Martins från Brasilien. Roberto såg ut som en avdankad boxare som för kvällen försökte göra en comeback. Det gick inte så bra och hans tappra, något desperata slag fick ingen utdelning över huvudtaget. Hugger var yngre och mycket starkare, han slog ner brassen vid några tillfällen innan domaren bröt och gav vinsten till Hugger på TKO3.

Galan höll på från kl. 18:30 till ca: 00:30 och var lite långdragig. Detta är det största jag varit på inom proffsboxningen fick jag höra efteråt. Men jag vill påstå att de svenska galorna har varit  trevligare. Det är skönare att titta på 4-6 ronder än matcher med 10-12 ronder. Det känns som att det aldrig tar slut. Men detta var ändå en intressant upplevelse och det kanske blir fler någon gång.

Pamilla Trogen (pat_milla@hotmail.com) 2008-06-23