Proffsboxning i Eriksdalshallen
2007-08-18
"Amatörerna stal showen och svenskarna
var få"
Battle of the champs…boxningsgalan i
Eriksdalshallen, nästan 37 års väntan på den
perfekta proffsboxningsgalan i Stockholm.
Arrangörerna var lyriska och tackade publiken för
att vi alla hade kommit. Det var snålt med personer
i publiken. Uppskattningsvis var det nog MAX 1000
personer. Undra hur många som betalat för denna
spektakulära händelse?
Som det brukar vara så blir boxare automatiskt inbjudna,
en vän till en boxare kommer in gratis och kanske
även en vän till en vän. Intäkterna blir nog inte så
stora för denna kväll.
Vad stod då på
programmet? Jo, afrikaner, lettländare, polacker, en
tjeck och en ryss. Vet inte men tror inte att många
i hallen kände till dessa fighters. Jag kan ha fel
men jag tror inte det.
För att dra folk hade
arrangörerna valt att ha med Tonton Semakala och Sam
Rukundo, två enligt mig bra fighters. Tonton gjorde
”comeback” efter lite mer än ett års ”semester” från
boxningen och Sam Rukundo körde sist. Senast jag såg
Sam var i Lisebergshallen den 31 mars i år, där hans
match blev oavgjord. Han mötte då Robert Osiobe från
Danmark.
Foto: Pamilla
Trogen
Det bästa med Battle of the champs, enligt mig var
de två mycket underhållande amatörmatcherna som var
förmatcher till själva galan. Akil Adnan tog sig an
en polack i en match där Akil lekte med motståndaren
till en seger med alla domare på sin sida. Babacar
Kamara stod för amatörmatch nr 2 och han mötte också
en polack som när tredje ronden skulle påbörjas drog
sig ur matchen p.g.a. ögonskada (det hade svullnat
igen).
Foto: Pamilla
Trogen
Roger Pettersson (10
faldig svensk mästare i amatörboxning) höll i
ringannouncer-mikrofonen och gjorde ett bra jobb.
Några små missar blev det, höger blev vänster och
rött blev blått men annars tyckte jag han var
riktigt proffsig.
En annan sak som var
mindre proffsig var arrangörernas och domarnas
samspel. Det verkade som att de i sista stund hade
pratat igenom vem som skulle dela ut priser och när
dessa skulle delas ut samt hur ringdomarna skulle
agera i ringen, boxarna kom inte in när de blev
inkallade utan när de kände för det verkade det som.
Allt var en röra och några av ringdomarna verkade
slappa och var inte riktigt med i matchen så att
säga.
I det stora hela tycker jag ändå att galan var
intressant, det hände saker hela tiden. Efter
amatörmatcherna fick vi se en proffsdebut (Oleg
Agafonov) och han hade tidigare gått 90
amatörmatcher så han hade mycket nyttigt i
ryggsäcken. Han mötte en något mindre kille och vann
över denne på poäng med ett delat domslut.
Foto: Pamilla
Trogen
Andra matchen gick mellan afrikanen Abdu Tebazalwa
(rekord 8-0-0 varav 7 på KO) så han skulle bli
spännande att se. Han kom indansande till en
afrikansk låt och verkade väldigt säker.
Hans tränare hade en trana i trä/plast som han bar
på, troligtvis en symbol för det afrikanska folket.
Inne i ringen började han dansa omkring och det såg
ut som om inte mycket stämde.
Foto: Pamilla
Trogen
Jag som dock är
relativt ny som publik i denna sport kan ha fel.
Hans motståndare, en kille från Georgien (Nikoloz
Berkatsashvili) gav afrikanen tunga slag mot både
kropp och huvud. Sista ronden då kom afrikanen
tillbaka (tyckte jag) och vann matchen på poäng.
Jag höll på Nikoloz som jag tyckte hade de första
ronderna i sitt grepp, men ack så fel jag hade.
Foto: Pamilla
Trogen
De övriga matcherna
såg ungefär ut som denna match, favoriten låg under
och sedan kom han igen mot slutet. Bortsett från
matchen mellan afrikanen Hassan Saku och tjecken
Jurijs Boreiko där Boreiko hade matchen i sitt grepp
hela tiden!
När Tonton Semakala ropades in till ringen vaknade
Eriksdalshallen och större delen av publiken ställde
sig upp och klappade in Tonton till ringen. Det var
verkligen ett varmt välkomnande och jag tror att
Tonton uppskattade detta och kände sig som en riktig
hjälte.
Foto: Pamilla
Trogen
Han var dock lite trött i sina kombinationer och
rörelser. Matchen igenom skrek publiken och tränarna
hur han skulle röra sig och hur han skulle vinna
matchen. Vet inte hur mycket en boxare hör från det
som skriks utifrån publiken, men jag tror inte att
det är så mycket så de som ville honom väl hade
inget för att skrika. Det lyfte i och för sig
stämningen i hallen och det var ett stort plus!
Några matcher till och sedan sista matchen, Sam
”Rocky” Rukundo som tog sig igenom sin match bra.
Han vann på poäng med alla domarna på sin sida.
Foto: Pamilla
Trogen
Kvällen var över och sammanfattningsvis så var detta
en helt OK proffsboxningsgala, men som jag sa då
förmatcherna var slut så hade jag hellre sett 7
amatörmatcher till istället för de som stod i
programmet. Om det inte är några kända boxare så
blir det mindre publik, man kan inte heja på någon
om man inte vet vilka boxarna är.
Sverige har ju ändå någon proffsboxare i alla
viktklasser. Arrangörerna hade nog vunnit på att ha
tagit med Aldo Colliander, Rickard Lundby, Benjamin
Kalinovic och några av Göteborgs kämpar, Michael
Lindblad och Daniel Hartvig. Dessa kämpar skall ju
delta i nästa proffsboxningsgala som går av stapeln
den 15 september i Löfbergs Arena i Karlstad så jag
vet inte om de hade ställt upp men någon av dem hade
säkert nappat och det hade gjort galan så mycket mer
spännande och det hade varit färre tomma stolar.
Gå igenom arrangemanget och lägg till och ta bort så
blir det suveränt nästa gång.
Det är detta Sverige och svenskarna väntat på i 37
år!
Pamilla Trogen (pat_milla@hotmail.com)
2007-08-19
| 