Proffsboxning i Löfbergs Lila Arena 2007-09-15

"VM-match och knockout-kalas"

Tåget kom in på Karlstad station kl. 12:58 och vi hade några timmar att slå ihjäl innan galan i Löfbergs Lila Arena skulle dra igång. Hotellet låg ca. 5-10 minuter från centralstationen och var ett mycket trevligt hotell.

Vi hade planerat att åka buss ut till arenan på egen hand men då receptionisten på hotellet talade om att de s.k. "Hockeybussarna" även skulle köras ut till arenan denna kväll så löste vi två biljetter till denna.
Priset var 20kr T/R och i priset ingick en Coca Cola eller vad man behagade köpa i hotellbaren.

Väl på plats i Löfbergs Lila Arenan, och vi hade hittat våra platser som för övrigt var mycket bra, var vi mycket förväntansfulla. Vi satt på 5:e raden på läktaren och längst ut på kanten. Dessa platser var placerade med ringen nästan rakt framför oss.

När vi suttit en kort stund släcktes arenan ner och ledmotivet till Rocky filmerna började spelas, rök kom från ena kanten av arenan och ut kom "ring announcer" Olof "Jison" Johansson, mannen bakom tidningen BOXNING. Iklädd svart kostym och fluga intog han ringen med stor pondus och välkomnade oss alla till Night of the champions.
Hans jobb i ringen galan igenom var fenomenalt, han gjorde ett mycket proffsigt intryck och får verkligen andra "ring announcers" att hamna i skuggan.
Mer Olof!

Första matchen gick i lättvikt, mellan Tarik Charafi från Göteborg och Jegise Tovmaszjan från Armenien. Tarik som jag sett som en mycket duktig amatörboxare gjorde sin proffsdebut just denna kväll och det var kanske mycket nerver som spelade in. Boxningen var nervös och lite fumlig, han åkte i golvet och fick en räkning men hämtade in bra med poäng de övriga ronderna och vann därmed matchen på poäng.


Foto: Pamilla Trogen

Match nr. 2 gick i fjädervikt, mellan Reidar Walstad från Norge och Karl Larsson- Jones från Sverige och Luleå. Reidar gick nyligen en match på The Point i Dublin där han mötte Bernard Dunne om EM-bältet. Han förlorade tyvärr den matchen men med sina många vunna matcher i bagaget skulle han vara en farlig motståndare för Karl Larsson Jones. Matchen var intensiv och både Kalle och Reidar fick in mycket hårda slagserier på varandra. Matchen blev oavgjord vilket jag tycker var helt korrekt med dessa bägge kämpar i ringen. Många tyckte att Reidar skulle vunnit men den kämparglöd som Karl Larsson-Jones visade var något viktigt att berömma.


Foto: Pamilla Trogen

Kim Jenssen från Norge fick i tredje matchen ta emot den mycket duktige Giullian Ilie från Rumänien/Göteborg. Ilie visade vem det var som bestämde, parerade många fina slagserier från Jenssen och slog honom till marken så han fick en stående räkning. Matchen gick tiden ut och Giullian vann på poäng.


Foto: Pamilla Trogen

Sedan var det dags för en boxare som jag hört mycket om men aldrig sett boxats, Allan Vester från Danmark. 77-an från Århus fick ta emot Gotthard Hinteregger från Österrike. Detta blev till en mycket tråkig match. Publiken väntar ju sig alltid intensivitet i matcherna och tuffa grabbar men det vi fick se var långt ifrån detta. Allan vann på poäng och tyckte att han hade gjort sitt för att underhålla publiken men det höll vi inte med om. Många sa runt om kring där vi satt att "Vad är det här för boxare de tar hit". Kanske förstår vi inte tjusningen med denna typ av matcher!


Foto: Pamilla Trogen
 
Nu var det dags för den match som jag väntat på, Teresa Perozzi från Bermuda skulle visa Åsa Sandell var skåpet skulle stå. Matchen gick över 6, 2-minuters ronder och Teresa gick på hårt från början. Hennes längd var inte till en nackdel för henne (hon var mer än huvudet kortare än Åsa), hon studsade upp med hårda slag mot Åsas huvud och Åsa blev skakig. Varje ronds början hade Åsa samlat lite power och svarade på Teresas mycket kraftiga slag sedan segade hon igen och Teresa kom tillbaka. Matchen var mycket spännande där jag vid matchens slut var säker på att Teresa hade vunnit matchen. Den svenska domaren hade dömt matchen till Åsas fördel men lyckligtvis hade de andra två domarna dömt matchen oavgjord så Teresa gick ändå ut som vinnare i matchen tycker jag. Hon behöll sitt bälte och Åsa behöll sitt.


Foto: Pamilla Trogen


Foto: Pamilla Trogen

Den långa 30-minuters paus som kom nu efter matchen var nödvändig på något sätt. Toalett köerna var långa och korvkön lika så. Alla ville sträcka på benen och med ca. 4000 personer i lokalen var detta inte så lätt.

Tillbaka inne på arenan och nästa match var i mellanvikt och Västeråsboxaren Benjamin Kalinovic tog sig an Thomas Hengstberger. Benjamin höll matchen i sitt grepp alla 12 minuterna och Hengstberger halkade ett flertal tillfällen och blev nedslagen vid ett. Benjamin dansade till den kör av kompisar som hejade på från läktaren och vann matchen mycket enkelt på poäng.


Foto: Pamilla Trogen

Huvudnummer två gick mellan Mikael Lindblad från Göteborg/Karlstad och USAs egen "Merciless" Ray Mercer som var tungviktsmästare 1991-1992 (WBO).

Ray hade inte boxat på några år och är 10 år äldre än Micke, var på publiken höll hårt fast vid att Micke skulle gå ut ur matchen som vinnare. Tji fick vi när Ray träffade Mikael med en vänster och han föll i golvet. Han reste sig dock upp på knä ganska snabbt men satt ut räkningen och matchen slutade med KO1 vinst till Ray Mercer. Från publikplats såg det ut som att Mikael gav upp men han var utslagen och då reser man sig inte för att få mer stryk. Jag tycker att Mikael ändå gjorde sitt i matchen tills det small. Han får hämta upp denna förlust i nästa match...om det blir någon.


Foto: Pamilla Trogen
 
Nu var det dags för "hatmatchen", Aldo Colliander från Sverige mot Robert Daniels från USA. Aldo hade tydligen ställt till med ett herrans liv vid presskonferensen och det var inte något som Daniels gillade. När de innan matchens början skulle hälsa så snuddade endast Robert Daniels på Collianders handskar för det verkade som han ogillade honom väldigt mycket.
Matchen var igång och första ronden var mycket intensiv och bra. Aldo hade övertaget från start men slutade att briljera från andra ronden. Han gjorde bara det han behövde för att vinna matchen. Det hördes buanden från publiken och Aldo räckte ut tungan mot publiken och retade Robert Daniels som ett bevis på att "du är kass". Aldo vann matchen på poäng och gick därifrån i ett ljud av buande boxningsfans. Han svarade publiken med att "Jag gillar Karlstad ändå" och så lämnade han ringen.


Foto: Pamilla Trogen

Sista matchen var mellan Daniel Peret från Norge/Ryssland och Joey Abell från USA (som även har svenska rötter från sin morfar). Många slag träffade Peret och han gick i golvet vid två tillfällen. När andra ronden skulle börja orkade han inte komma in utan gav upp. Joey Abell fick därmed sin 16:e knockoutvinst.


Foto: Pamilla Trogen
 
När galan var över och alla boxningsfans gått hem stod Löfbergs Lila Arena kvar ensam men till handlingarna kunde de lägga att det precis hållits en historisk gala där, den första på 44 år.

Vi var mycket nöjda med galan och detta är den absolut bästa proffsgala som hållits i Sverige detta året!

När vi var på väg till tågstationen för att åka hem stötte vi på Teresa Perozzi med sin mamma och troligtvis tränare/pojkvän. Hennes mamma tog även två kort på mig, Teresa och Teddy och ett av dem kan ni se nedan.


Foto: Pamilla Trogen

Teresa verkade vara en mycket trevlig person. Hon var inte alls besvärad av att vi kom fram och ville ta ett kort. Det är precis så man skall behandla sina fans. Jag gratulerar verkligen Teresa till den oavgjorda matchen som jag tycker skulle varit en vinst till hennes fördel.

Pamilla Trogen (pat_milla@hotmail.com) 2007-09-17