Proffboxning i Tidaholm 2007-12-01

"Damlandslaget och proffboxning var en bra kombination"

Dagen var här, 1 december 2007 och vi körde iväg mot vårt mål, Tidaholm i Skaraborgs län. En två timmar lång biltur och vi var framme vid idrottshallen i Tidaholm. Det var en kupolliknande byggnad och därinne hade damturneringen precis börjat. 

Vi satte oss på läktaren och såg två diplommatcher och en uppvisningsmatch mellan Clarence Goyeram (en mycket duktig boxare) och Tidaholms egen Rickard Andersson. Det var diplommästaren mot ungdomsmästaren i en uppvisningsmatch. Rickard fick trots detta känna på hur det är på riktigt, han blödde näsblod efter bara någon minut.



Vi stannade även för att se två av de riktiga dammatcherna men dessa var inte mycket att skriva om. Det stora skulle ju ske under kvällens boxningsgala, svenska damlandslaget var på plats för att visa vem som mest förtjänar att vara i landslaget.

Vi satt på ringside, andra raden och Wally Munteanu och nya boxningspromotorn Anne-Marie Stocks hamnade framför oss. Det pratades om denna galan samt om galan som går av stapeln på Trägår´n i Göteborg den 18 december.

Klockan slog 18:15 och The One and Only Olof ”Jison” Johansson tog mikrofonen och presenterade de första kämparna i amatördelen av galan. Tifas egen Mikael Lundblad mot Yusuf Devici från Hisingens BK. Matchen gick hela tiden ut och det var sluggerfest och snabb boxning. Bägge killarna gjorde mycket bra ifrån sig där Mikael gick ut som vinnare.



Nu var det dags för damlandslaget att visa upp sig, Elin Rönnlund (boxar för landslaget och Haninge BK, född 1988) visade Sazan Kader även hon boxandes för svenska landslaget att hon var snäppet tuffare. Många svingar och hårda slag delade Elin ut och vann matchen helt rättvist.



Shipra Nilsson (boxar för landslaget och Höllviken, född 1983) tog sig an Jenny Johannesson (BK Fox, född 1976) också från landslaget och i denna match tycker jag att bägge boxarna var mycket avvaktande men domarna fann sin vinnare i Shipra Nilsson.

Kosovare Buzuku (boxar för landslaget och Sundsvalls Boxningsklubb, född 1988) fick möta Jenny Ingvarsson från Kalmar BK som väldigt gärna ville visa att hon platsar i landslaget. Dock så lyckades hon inte vinna matchen men tuff nog att ta sig an en landslagsboxare var hon och det tycker jag är vågat!

Ronja Holgersson (boxar för landslaget och Upsala IF, född 1988) som är en mycket bra boxare enligt flera boxningsvänner tog sig an blott 17-åriga Johanna Ljungqvist (7 amatörmatcher bakom sig) från Kristianstads BK. Hon visade Ronja att det går inte att vara säker när man går in i boxningsringen, man måste kämpa. Ronja var givetvis mer rutinerad men fick ändå se upp då Johanna var mycket duktig och kvick. Ronja gick ur matchen som segrare men Johanna kanske snart får ett telefonsamtal…vem vet?

Anna Laurell (boxar för landslaget och IF Linnéa, född 1980) är svår att matcha med någon annan då hon är så överlägsen. Jag tycker dock att Petra Brodersen (landslaget) stod upp bra, det är inte lätt att hitta på något tekniskt bättre än den som är bäst på det!
Anna gick givetvis ut som vinnare i matchen.



Den idiotiska paus som nu inföll sig var bara tidsslösande. En timma att bara rulla tummarna blev det då Tidaholm inte var något av ett stort nöjescentrum. Timman gick dock fortare än vad jag tänkt att den skulle gå.

Nu var det dags för proffsen, första matchen gick mellan Daniel Peretyatko (Ryssland/Norge) och Ziasys Remigijus (Litauen). 95kg tunge Ziasys såg ut som en gatugangster och jag trodde väl att han skulle banka skiten ur Daniel men så blev det inte. Daniel visade att han var en snabb boxare och att han tålde mycket smällar. Denna match gick i ett väldigt högt tempo med tanke på att det var tungvikt och Daniel Peretyatko gick ur den som vinnare.



Match två gick mellan Anna Ingman och Angel McKenzie från England. Anna var helt klart den bättre boxaren då hon fick in många slag mot både huvud och kropp. Något frustrerande för Anna var nog att det kändes som om McKenzie nyss hade tagit simborgarmärket eftersom hon praktiskt taget "simmade" sig genom matchen. Slagen var inte något annat än stora, plufsiga simtag. Vill även tillägga här att ett nytt boxningsmode har skapats, jeanskjolen simmade med McKenzie runt i ringen.



Anna vann klart matchen men kunde kanske inte visa hur duktig hon egentligen är då McKenzie förstörde hela matchen och gjorde det till ett skämt!

Nu var det dags för Örebroboxaren Kamran Kabinejad, vars bror jag såg för några år sedan gå match mot Roger Pettersson i Enskedehallen (Rogers 300:e och sista match). Lillbrorsan Kave Kabinejad tyckte jag var en bra boxare och om det finns i generna så borde Kamran vara bra tänkte jag innan matchen.



Några hade tankar om hur det skulle gå då Kamran senaste match var för 8 år sedan men han visade sin motståndare Maksim Umytbaev att 8 år är ingenting. Många hårda slagserier landade på ryssen och efter tre nedslagningar bröt Lars-Olof Rydfalk matchen. Kamran omfamnade publiken och var väldigt glad för sin andra knockout vinst!

Nu var det dags för gladiatormatchen, Roddy ”Hero” Benjaminson, muskelberget från Skara skulle gå en 5 ronders (á 2 minuter) match mot ryssen Oleg Agafonov. Ryssen såg tanig ut där han ställdes bredvid Roddy. En smäll och Ryssen föll pladask i golvet så att ringen skakade. Ingen hann nog riktigt se vad som hände men det sades att det var en vänster.
Detta hände 14,5 sekunder in i matchen men ryssen visade sedan att han hade konditionen och viljan att stå upp i alla fem ronderna.



Roddys boxning efter smällen tycker inte jag var något imponerande. Han var trött och föll mest över ryssens rygg (som för övrigt böjde sig väldigt mycket), de hamnade i clinch var och varannan sekund. En mycket tråkig match och inte alls imponerande från Roddys sida. Han vann matchen men det var lite som ett skämt då ryssen var en mycket usel boxare.

Efter domslutet sa Roddy i mikrofonen, ”om jag skall gå en proffsmatch till så är det mot Anders Holmberg, det skulle vara så skönt att få slå denna i dig” och så visade han upp sin knytnäve. Det är nog inte troligt att Anders tar denna utmaning så detta var kanske det sista vi såg av Roddy i proffsringen.

Galan i stort var mycket bra, inte på något annat ställe har publiken varit så med i matchen, det var rop och liv så man märkte verkligen att publiken tyckte att Janne Eliasson hade satt samman en bra gala denna kväll i Tidaholm.

Pamilla Trogen (pat_milla@hotmail.com) 2007-12-02