![]()
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
![]() |
|
|||||||||||||||||||||||||||||||
| Glasgow & Edinburgh 5-9 april 2007 | ||||||||||||||||||||||||||||||||
"Flygning, vackert väder, skönsång och friterad kyckling" Torsdagen den 5 april 2007 kom taxin och hämtade mig och Teddy utanför vår dörr hemma i Svedala. 20 minuter senare satt vi på Göteborg City Airport och väntade på vårt flyg. Flyget var i tid och prick klockan 09:40 kör vi ut på startbanan, upp i luften och iväg mot det Skotska landskapet. Glasgow är nära nu! Flygresan tog ca. 1 tim och 25 minuter och vi var på Prestwick Airport. Vi gick mot tåget som skulle ta oss till Glasgow Central. Väl på tåget pustade vi ut och insåg att semestern börjat.
Nu var det bara att hitta hotellet och checka in! Det gick inte att checka in förrän kl. 14:00 så
vi ställde in våra väskor och gick ut på stan.
Eftersom vi varit här tidigare, ja 2005 besökte vi
denna stad, så visste vi var vi skulle gå. När vi käkat och gick vi till en av de stora skivaffärerna, HMV, för att titta lite. Då fick jag syn på en affisch med ”The MacDonald Bros” som var med i X-factor förra året. De skulle uppträda här på HMV och signera sin nya skiva kl. 16:00.
Teddy köpte en surf-biljett så att vi kunde uppdatera hans loggbok under vår resa här. Kl. blev 15.00 och vi begav oss ut igen för att först leta efter en turistinformation och den låg inte så långt bort från ”The main street – Buchanan Street”. När vi hittat informationen gick vi in där och frågade om bussturer till Edinburgh. Vi skulle ta en busstripp dit och se Skottlands huvudstad i verkligheten! Strax efter 16:00 var vi tillbaka vid HMV och grabbarna i ”The MacDonald Bros.” hade börjat lira inne i skivaffären. Vi ställde oss vid sidan om dem då det var smockat med flickor framför scenen. Vi fick några bra kort också, från sidan dock men ändå =) På kvällen gick vi till Cineworld som är ett av de största biokomplexen i Glasgow och där såg vi en skräck-thriller som heter ”The Messengers” och den var bra och väldigt spännande. Handlade om en familj med en bråkig dotter som flyttade ut till ett hus på landet där en förskräcklig händelse ägt rum. Folk i byn berättade dessa händelser som ”ghost stories”. Fredag morgon och ner i frukostmatsalen och ”eat as
much as you like” buffén var riktigt trevlig. Dock
kan man tycka att det var lite lite av allt men det
var smaskigt, allt från toast (vitt och mörkt),
crossianter, muffins, flingor, färsk frukt, korv,
bacon, stekt tomat, stekta champinjoner och te eller
kaffe. Bussen var långtråkig och vi tog massa kort som vi
inte visste vad de föreställde. Edinburgh var en för
stor stad för min smak. Lite som Dublin, men sämre
kändes det som just då. Men vad kan man räkna med av
en huvudstad, Stockholm är också sämre än Göteborg,
både mer folktätt och mer skräp. Jag tackade och rusade ut ur bussen och ut kom all
mat jag ätit den dagen, rakt ut på marken vid
busshållplatsen. När jag var klar kändes det bra
först men sedan började jag frysa som bara den och
ville helst av allt bara ha haft en säng. Men tyvärr
fanns där ingen säng utan vi började gå tillbaka mot
Glasgow. Som tur var träffade vi på några tjejer på
vägen som talade om att Glasgow var en helt annan
stad än den vi befann oss i. ”Shit, va fan var vi
någonstans”. Staden / stället / byn där vi hoppat av
visade sig heta Baillieston och låg alltså en bra
bit från Glasgow city. Vi fick tag i en buss som var
skranglig, vi trodde den skulle falla ihop vid
flera tillfällen under resans gång. När vi nådde
centralen så hade det gått 40 minuter och detta
p.g.a. att jag valde att få upp min mat igen. Tur
att biljetten inte var så dyr!
Väl tillbaka vid hotellet så gick vi in i en mataffär där vi köpte lite förnödenheter så som bröd, kaffebröd, mjölk, frukt och godis. Detta blev dagens mat portion och vi var mätta hela kvällen sedan. Konserten var på S.E.C.C. arenan vilket står för Scottish Exhibition Conference Center i hall fyra som visade sig vara en väldigt intim och personlig arena. Trots att vi satt väldigt långt bak så kändes det som vi satt nära. Förbanden var ”The unconventionals” och ”The MacDonald bros.” bägge har kommit fram genom TV-programmet ”The X-factor” som är som Svenska idol fast med fler typer av artister, det är grupper, solister över 25 och under 25 år. Hela arenan stod upp och välkomnade ”The MacDonald bros.” eftersom grabbarna är från Ayr som ligger en bit utanför Glasgow. Antar att de har många kompisar som är från Glasgow så de är väl kända i dessa trakter. Teddy tyckte att de var väldigt bra och ville också att vi skulle köpa deras skiva när vi kom hem. Självklart, de är jättebra!
Denna medley var verkligen en utmaning för de fyra grabbarna i Westlife då detta innehöll mycket dans. Och vi alla som gillar Westlife vet att dans inte är deras starka sida. Jag tycker att "the medley" var mycket bra och kan knappt vänta tills DVD för konserten släpps. Showen i sig var mycket bra, mycket påkostad och genomtänkt. När vi gick från konserten så hörde vi svenska, vi tyckte vi hörde svenska och japp det var svenska, två svenska tjejer och vi morsade på dem. De kom från Skellefteå eller något liknande ställe och skulle även gå på söndagens konsert samt så hade de varit på fredagens konsert. Givetvis hade jag också velat se dem alla konsert datum men det finns ju inte pengar till det så man får nöja sig med 1-2 ggr / år.
På söndagen hade vi en ”ute på stan dag”, vi käkade frukost, gick lite i affärer och sedan gick vi och fikade på Starbucks café. Teddy tog varm choklad med grädde och jag tog en kopp te (smakade skit) och så delade vi på en sk. Shortbread med chokladbitar i. Dyrt men trevligt. Sedan gick vi in i Buchanan Galleries och tittade i affärer lite grann. Det fanns inte så mycket affärer i just denna galleria men det var säkert mycket lyxiga sådana. Teddy köpte en DVD med Bruce Springsteen på Virgin Records. Nu började det kurra i magen så vi gick för att hitta en riktig restaurang (vi är ju kräsna och man kan inte äta vad som helst då) där vi kunde äta något som inte hade namnet ”Fast food” i sig, men vi hamnade ändå tillslut på Pizza Hut! Jag njöt av min margaritha medan Teddy inte njöt så mycket av sin tunna pizza med skinka som han beställt. Dyrt och sådär kul eftersom Teddy inte blev mätt. Kl. 14.00 gick vi på bio, vi såg en engelsk film som heter ”I want candy”, det var typ som en ”American pie” film men ändå inte. Den gav många skratt och den var rolig. Efter bion så gick vi till ett internetcafé för att uppdatera Teddys Boxningsblogg och loggbok, samtidigt letade vi upp biokomplexet ODEON så dit tänkte vi vandra. FUDGE och Aero mint var ett måste att inhandla nu för imorgon skulle vi åka hem. Vi gick därför till Woolworths på Argyle Street där vi köpte ungefär 20 olika fudge och 4 Aero mint i portionsbitar och en Aero mint chokladkaka. Packade allt trevligt i en kasse och begav oss mot ODEON på Springfield Quay. Det var rätt ruffliga kvarter på väg till
Springfield Quay men väl där då såg vi biokomplexet
framför oss och hade stora förväntningar på att vi
skulle få se en mycket bra film här! Vi gick tillbaka till stan och käkade på KFC (kvällsmat) och sedan tillbaka till hotellet.
Väl hemma i Sverige var det kallt, typ 5 grader bara så jag frös bra i min sommarjacka. För att summera hela vistelsen i Glasgow så tycker jag att det var en dag för mycket, vi hade inte behövt 4 dagar. Men hela vistelsen var trevlig, vi svullade i godis och käkade fet mat så att det stod härliga till. Var på två mycket bra filmer och på en mycket bra konsert med Westlife. Varmt väder hade vi också, ungefär 12-16 grader varje dag och här i Svedala snöade det på Påskafton fick vi höra när vi kom hem och det gjorde våra 12-16 grader väldigt varma! Mycket trevlig resa!! |
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||